Med i matchen igen.

Tre poäng är alltid tre poäng, oavsett hur spelet sett ut, och tre poäng är också i princip det enda verkligt positiva som Sverige kan ta med sig från den regntunga planen på Råsunda. I och med Danmarks mirakelvändning borta mot portugiserna var det dessutom tre livsviktiga poäng för Sveriges del.

Men: 3-5-2 systemet fungerar inte som det ska och nackdelarna slår ut fördelarna. Den enda riktiga fördelen med spelsättet är att Källström äntligen får en skräddarsydd roll även i blågult, och därmed kan närma sig den kapacitet han visar i Lyon. Men som det såg ut mot Ungern så har inte Sverige varken spelarmaterial eller erfarenhet nog att stuva om såpass mycket för att ge Kim den möjligheten. Sverige har tagit sig till fem raka mästerskap byggt på kontinuitet och ett stensäkert inarbetat 4-4-2, det är inte värt att slänga bort allt det bara för att lösa problemet med att vi i de senaste mästerskapens avgörande matcher blivit utnnumrerade på det centrala mittfältet. Det problemet kan lösas ändå, på annat sätt.

Tänkbar startelva mot Portugal (när skadekrisen är över)

Isaksson

Nilsson  Mellberg  Majstorovic  Edman

Larsson  Svensson  Källström  Wilhelmsson

Zlatan  Elmander

/ Alex

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
gratis besöksräknare